Ett specialpedagogiskt perspektiv för inkluderande lärmiljöer

Regelverket för att se till varje elevs behov bygger på en trappa av insatser eller åtgärder. Tanken är att dessa ska fylla behoven utan att insatserna får en alltför stor byråkratisk överbyggnad.

Extra anpassningar och särskilt stöd

Det är insatsernas omfattning och varaktighet som skiljer särskilt stöd från sådant stöd som ges i form av extra anpassningar. Särskilt stöd brukar vara mer omfattande och pågå under en längre tid.

Stöd i form av extra anpassningar är olika sätt att göra undervisningen mer tillgänglig. Det måste inte fattas några formella beslut för att göra anpassningar.

Särskilt stöd är insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte går att göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Ofta blir särskilt stöd nödvändigt när elevens behov av stöd är mer omfattande och varaktigt.

Utredning och åtgärdsprogram

Innan man bestämmer sig för att ge särskilt stöd måste skolan göra en utredning. Rektorn är den som ska se till att man gör en sådan utredning och som sedan beslutar om särskilt stöd. Särskilt stöd måste dokumenteras i ett så kallat åtgärdsprogram.

I de årskurser där man gör skriftliga individuella utvecklingsplaner ska extra anpassningar sammanfattas i dem. Extra anpassningar ska inte skrivas in i eventuella åtgärdsprogram.

Det är inte reglerat hur särskilt stöd och åtgärdsprogram ska följas upp och utvärderas. Det är upp till skolan att hitta lämpliga rutiner för detta.

Det är viktigt att följa upp nya åtgärdsprogram ofta, för att få reda på hur skolans åtgärder fungerar.

Rektorns ansvar

Rektorn ansvarar för att skolan har rutiner för arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd. Rektorn ansvarar också för att personalen ska känna till rutinerna som finns på skolan.

En rektor kan delegera uppdraget att göra utredningar om elevers behov av särskilt stöd. Rektorn kan också delegera beslutet om ett åtgärdsprogram ska utarbetas eller inte.

Men om åtgärdsprogrammet innehåller beslut om att en elev ska få enskild undervisning, delta i särskild undervisningsgrupp eller anpassad studiegång – då måste rektorn ta beslutet själv.

Lärares förutsättningar

Det är viktigt att skolor tar ett sammanhållet ansvar för inkluderande lärmiljöer och att lärare som grund i sitt arbete har ett inkluderande förhållningssätt. Detta så att så många elever som möjligt följer med den reguljära undervisningen.

På så vis behövs betydligt färre extra anpassningar. Förutsättningen för ett sådant inkluderande förhållningssätt är dock att arbetsbelastningen är rimlig och att villkoren är bra.

Men också att det tillhandahålls en bra grundläggande kompetens från lärarutbildning och en kontinuerlig kompetensutveckling.

Här ser vi att det ofta finns brister inom alla dessa aspekter.

• Arbetsbelastningen är för hög
• Tillgången till specialpedagoger och speciallärare är för låg
• De specialpedagogiska momenten inom lärarutbildningen brister i professionskoppling
• Tillgången till kompetensutveckling inom det specialpedagogiska området är för låg.

Särskilda undervisningsgrupper och resursskolor

Alternativet till ett inkluderande förhållningssätt är att öka omfattningen av särlösningar. 

Forskning om inkluderande utbildning pågår

Inom utbildningsvetenskaperna pågår forskning om inkluderande utbildning som en del av skolans mål. Men också som ett verktyg för att främja en effektiv undervisning.

Begreppet mindre undervisningsgrupp finns inte i skolförfattningarna men olika former av organisatoriska lösningar förekommer. Ibland används begreppet i praktiken i stället för det i skollagen reglerade begreppet särskild undervisningsgrupp.

Inte heller begreppet resursskolor finns i skolförfattningarna, men används ändå relativt frekvent i praktiken, t.ex. av huvudmän som anordnar utbildning i skolor där utbildningen riktar sig till elever som är i behov av särskilt stöd.

Elevers individuella behov

Elevers lärande främjas av att undervisningen organiseras utifrån deras individuella behov. Ibland kan detta innebära organisatoriska lösningar utanför den ordinarie undervisningsgruppen.

En del elevers lärande kan främjas i ett mindre sammanhang. De kan också ha önskemål om, och må bra av, att helt eller i viss utsträckning få möjlighet att vistas i ett mindre sammanhang. Det kan handla om ett behov i vissa moment och/eller delar av undervisningen.

Vid behov bör det därför finnas flexibilitet för en elev att kunna ingå i både ordinarie undervisningsgrupp och i mindre sammanhang. Men också kunna röra sig däremellan.

Särskilda undervisningsgrupper ska på så sätt inte ersätta arbetet för att skapa en tillgänglig lärmiljö för alla elever. Utan undervisningsgrupperna ska istället vara en central del av det arbetet. 

Utvärderingar av insatser har dock visat att elever ibland placerats i en särskild undervisningsgrupp utan att en analys har gjorts om placeringen är nödvändig.

På motsatt vis händer att elever i vissa fall måste ”stå i kö” för att få sitt särskilda stöd. Detta i form av placering i särskild undervisningsgrupp.

Funktionsrättsperspektivet

Forskning om huruvida inkludering eller särlösningar är bäst för elever med särskilda behov är omfattande. Forskningen ger i huvudsak stöd för ett inkluderande perspektiv.

Men den typen av forskning kan aldrig ge ett fullständigt stöd för de bedömningar som behöver göras av professionen. Detta eftersom elevers behov är så varierande. Det är därför det behövs en trappa av olika insatser.

Använd särlösningar restriktivt

För ett fåtal elever kommer det vara nödvändigt med särlösningar av typen resursskolor. Men det bör alltid bygga på en tydlig utredning om att detta följer av elevens behov. Sådana lösningar behöver också utvärderas återkommande för den enskilda eleven.

Att särlösningar ska användas restriktivt beror inte enbart på forskningsläget utan också på att dessa kan strida mot funktionsrättsperspektivet.

Exkludering av elever strider mot internationella konventioner som FN:s barnkonvention och funktionsrättskonvention, som Sverige åtagit oss att följa.

Det handlar alltså om mänskliga rättigheter, inkludering är alltså ett egenvärde.

Arbetsvillkoren för lärare

Ett annat perspektiv som uppmärksammats den senaste tiden är att inkluderande lärmiljöer inte enbart är en fråga för elever med särskilda behov. Inkluderande lärmiljöer formar även formar arbetsvillkor för lärare i den reguljära undervisningen. Men också studiemiljön för övriga elever.

Det är i det här perspektivet ännu viktigare att förutsättningarna för ett inkluderande arbetssätt är bra. Såpass bra att enskilda lärare inte lämnas i sticket och att andra elevers klassrumsklimat inte försämras.