För mycket av det goda?
Jag är väldigt nöjd med mitt studieval. Det finns inget jag längtar efter så mycket som att få stå i klassrummet och undervisa. Det är därför tråkigt när utbildningen inte i tillräcklig hög grad förbereder inför ens framtida yrkesliv. Jag är nästan färdig med min utbildning, och allt för sällan har kopplingen till läraryrket och skolan funnits.
Den viktigaste delen av utbildningen är VFU:n. Det är då man får ge sig ut i skolan och öva på sin yrkesskicklighet. Man får testa på det man lärt sig på universitetet i verkligheten och möta riktiga elever. Den underbara känslan jag har haft inför, och under, mina VFU-perioder har varit ett intyg på att jag valt rätt. Den känslan ligger dock långt bort denna termin, som inleds med ännu en kurs i vetenskaplig metod.
Yrkesutövningen ska vila på beprövad erfarenhet och vetenskaplig grund. Därför är det viktigt att vi får lära oss vetenskaplig teori och metod. Att kunna skilja på den samlade etablerade vetenskapen och enskilda forskningsstudier eller pseudovetenskap är extremt viktigt. Särskilt viktigt är det i dagens samhälle. Men man måste fråga sig: hur mycket metod är rimligt?
Jag kommer att få sammanlagt en hel termin metod, 30 hp. Jag vet att inte alla har så mycket, men jag vet också att jag är långt ifrån ensam. Att traggla igenom den vetenskapliga processen och forskningsmetod för nu tredje gången blir lite själsdödande. Särskilt när detta sker i en kontext som är helt skild från den jag faktiskt utbildar mig för. Det hade kanske varit något annorlunda om det var mer verksamhetsnära.
Metoden ska ge oss framtida lärare kunskap och verktyg för att stå emot trender inom pedagogiken, stå emot populistiska politiska förslag och för att kunna bygga vidare på vår existerande kunskap för att alltid hålla oss ajour med vad som är vetenskapligt belagt. Men något har slagit fel hos de som fastställer programplanerna när man får fyra gånger så mycket metod som, exempelvis jag som framtida samhällslärare, kunskap om Sveriges styrelseskick. Något har slagit fel när metoden är lika viktig, och lika lång, som VFU:n.
Adam Kedert, ordförande Sveriges Lärarstudenter