Anpassningar och stöd
Hur duktig och inspirerande du än är som lärare så kanske det ändå inte räcker för några av dina elever. De kan behöva andra insatser som hjälper just dem. Läs mer om hur extra anpassningar eller särskilt stöd fungerar.
Alla elever är olika och närmar sig kunskap på olika sätt. Det är en naturlig del av läraruppdraget att anpassa undervisningen så att alla kan hänga med.
Men om du upptäcker att de anpassningar som du normalt gör efter gruppens behov inte räcker till för ett barn, är det dags att resonera med kollegor och speciallärare eller specialpedagog.
Bra att veta
Vanliga anpassningar och särskilt stöd
Vanliga anpassningar:
- Lyssna i stället för att läsa
- Muntliga prov i stället för skriftliga
- Längre provtid
- Få hjälp att strukturera sin skoldag
- Få tydligare och mer utförliga instruktioner
Särskilt stöd:
- Regelbunden kontakt med en speciallärare under en längre tid
- Placering i en särskild undervisningsgrupp
- En elevassistent som stödjer eleven under skoldagen
Läraren själv beslutar
Det är läraren själv som beslutar om anpassningar, men det är viktigt att ha en bra dialog med specialpedagogen eller specialläraren, och respektera deras expertis samtidigt som de ska låta dig bestämma över din egen undervisning.
Extra anpassningar som görs efter årskurs 6 behöver inte dokumenteras, men ibland vill skolledningen ändå att det ska göras för att ha underlag i samtal med föräldrar, huvudman eller skolmyndigheter.
Om anpassningarna är otillräckliga
Poängen med extra anpassningar är att man kan pröva något under en period. Om anpassningarna visar sig otillräckliga sätter man in särskilt stöd i stället. För en del elever är det tydligt att de behöver särskilt stöd direkt och då kan man också ge dem det.
Särskilt stöd är en mer omfattande insats och ligger utanför din vanliga undervisning. För elever som ska få särskilt stöd behöver man också skriva ett åtgärdsprogram, där det framgår vad det är för åtgärder, vem som ansvarar för dem och hur de utvärderas.
”Matcha elevens behov”
Fem tips från Hanna Rondahl, specialpedagog och utbildad lärare i svenska och svenska som andraspråk.
- Utgå från måluppfyllelsen. Det är ofta oklart varför den extra anpassningen sätts in. Titta på måluppfyllelsen och sätt in åtgärder för just det som behövs och inget annat.
- Varje individ är unik. Ibland kan flera elever ha behov av en avskärmad studiemiljö eller hörselkåpor. Först bör man tänka på vad hela gruppen behöver – sedan kan man mer specifikt formulera individuella anpassningar för ett färre antal elever.
- Flexibel anpassning. En flexibel extra anpassning skulle kunna vara att en elev får lösa en uppgift på ett lite annorlunda sätt. Till exempel att framställa något muntligt, i stället för att lämna in ett skrivet svar.
- Matcha elevens behov. Behöver något ytterligare göras? Eller tas bort? Det går inte att sätta in rätt extra anpassningar om man inte i detalj kartlägger var behovet finns. Våga vara så konkret som möjligt när en extra anpassning sätts in.
- Utvärdera. Kontinuerliga utvärderingar gör insatserna mer träffsäkra. De extra anpassningarna blir allra bäst om de både är konkreta och utvärderas löpande. Bestäm detta redan innan den extra anpassningen sätts in.
Text: Ylva Rehnberg och Påhl Ruin.
Artikeln publicerades ursprungligen i en specialutgåva av Vi Lärare som är riktad till nyexaminerade lärare. Specialutgåvan heter: Vi som är nya lärare och gavs ut våren 2025.