Skamligt att elever inte ges nödvändiga läromedel

Nyligen släppte Sveriges Lärare en rapport som visar att nästan 20 procent av lärarna inte kan köpa in ens de allra nödvändigaste läromedlen eller köpa in några läromedel alls. Nedskärningarna i svensk skola har gått så långt nu. En majoritet av lärarna uppger att de kan köpa in det nödvändigaste, men bara 21 procent säger att de kan köpa in alla de tryckta läromedel som de behöver. Mönstret är likartat oavsett skolform.

Av undersökningen framgår att det inte verkar vara så att de som har liten tillgång till tryckta läroböcker i stället har god tillgång till digitala. Snarare avtecknar sig bilden att om det är skralt, så är det så på alla fronter. Kanske kan det vara så att de riktigt stora investeringarna i digitala verktyg nu är gjorda och att undanträngningseffekterna därför inte är lika stora som tidigare.

För de flesta lärare handlar det under alla förhållanden inte om antingen analogt eller digitalt. Det handlar om att ha möjlighet att välja rätt verktyg vid rätt tillfälle. Debatten om ”skärm eller pärm” tenderar att skymma vad som är det faktiska problemet: Det finns för lite pengar och skillnaderna mellan olika skolor är gigantiska.

I syfte att rätta till detta avsatte regeringen 685 miljoner kronor i statsbidrag för i år. Summan är villkorad med att inga nedskärningar i läromedelsbudgeten har genomförts av huvudmannen de senaste tre åren. De huvudmän som lagt nedskärningsbudgetar kan alltså inte söka bidraget, medan de som fredat just denna budgetpost kan förstärka med det riktade statsbidraget. Villkoren gör det svårt att betala ut statsbidragen.

Enligt Skolverket har mer än en femtedel av huvudmännen avstått från att söka bidraget. Sannolikt är det många av dessa som allra bäst skulle behöva det. Lärarna där får fortsätta kopiera och skapa egenproducerade material. Det är faktiskt skamligt.

Riksdagen väntas inom kort förtydliga rätten till läromedel i skollagen. Det är ett bra första steg, men det måste följas upp av ytterligare statlig styrning och ekonomiska resurser. Förslagsvis ges Skolverket i uppdrag att utfärda riktlinjer för tillgången till olika slags läromedel och Skolinspektionen på motsvarande sätt att dessa efterlevs. Riktade sökbara statsbidrag är heller inte lösningen. Det krävs ett större grepp från statens sida för att säkra skolväsendets finansiering och likvärdighet.

När jag gick i skolan började läsåret alltid med att läroböckerna togs hem och slogs in i fint papper. En del skulle återanvändas, en del fick jag behålla. Självklart skulle böckerna vara i fint skick – de innehöll ju så mycket viktig kunskap.

I den tidens skola hade samhället råd med skolböcker och andra läromedel. Det är så klart många år sedan. Svensk BNP har sedan dess haft en kraftig ekonomisk tillväxt. Sverige är ett rikare land nu än då.  Ändå anser vi oss inte ha råd med skolböcker eller andra läromedel i den utsträckning som när jag gick i skolan. Hur kan det komma sig? 

Åsa Fahlén, förbundsordförande