En hälsning från en blivande pensionär

Efter en lång tid som fackligt aktiv, först i Lärarförbundet och därefter i vårt nuvarande Sveriges Lärare, vill jag när min pensionering närmar sig med stormsteg, gärna förmedla några tankar till den som behagar läsa.

Det första som landar i mitt huvud är hur djupt tacksam jag är över att ha fått vara en del av en rätt dramatisk utveckling. Jag trodde faktiskt inte att vi skulle hinna få till ett nytt förbund under min verksamma tid. Det känns fantastiskt roligt. Mycket återstår förstås att utveckla inom lärarprofessionen men steg tas hela tiden. Det fackliga arbetet tar givetvis aldrig slut och det gäller att försöka hålla målbilden och tanken klar så att utvecklingen mot en erkänd och respekterad yrkesgrupp med rimliga villkor för alla går åt rätt håll.

Ingen blir någonsin fullärd men det har ändå varit så lärorikt att träffa alla de individer som jag genom min roll har haft förmånen att möta. Om jag inte hade vågat anta utmaningen och hoppat på de uppdrag jag har haft under åren, hade jag förmodligen varit en annan människa idag. Ingen individ är ointressant och har därför alltid något att ge om man öppnar sinnet. Den jobbigaste eleven eller den knepigaste kollegan är alla unika på något sätt. Den som orkar och kan har därför mycket att vinna på att leta efter det som är viktigt i varje möte. Vänlighet är många gånger ett underskattat verktyg för att få människor att öppna upp och dela sina innersta tankar. De gånger man oturligt stöter på härskartekniker gäller det att känna igen dessa och förhålla sig på ett bra sätt.

Ett sista medskick är vikten av att kunna kommunicera väl. Det är välkänt att kommunikation tillhör de svåraste bland konster oavsett om det handlar om muntlig eller skriftlig dito. Att andra tänker annorlunda är inte lätt att förstå men vi måste alla försöka sätta oss in i mottagarens perspektiv. Att vara sanningsenlig, påläst och noggrann brukar löna sig i det långa loppet. Det är dock svårt att ibland behöva vara så kortfattad som media ofta kräver när komplexa problem behöver lyftas i sådana forum.

Nu tackar jag för mig och önskar alla allt gott. Jag vet att jag kommer sakna er. Särskilt vill jag förstås tacka mina kära styrelseledamöter för ett väldigt gott samarbete genom åren. Ni gör alla skillnad och glöm inte att läraryrket är den viktigaste förutsättningen för all annan vidareutveckling!

Bo Sundahl

Snart pensionerad lärare