Frågor och svar om professionsprogrammet

Det är Skolverket, med stöd av Rådet för professioner i skolväsendet, som tillsammans med lärosätena avgör vilka kurser som ingår i professionsprogrammet. Regering och riksdag har beslutat om de regleringar i skollag och förordning som styr strukturen och det övergripande innehållet.  

Sveriges Lärare anser att det är viktigt att professionsföreträdare har ett starkt inflytande över programmet, inte bara genom Rådet för professioner i skolväsendet, utan också genom att till exempel yrkesverksamma lärare involveras i utvecklandet och utvärderandet av kurserna.

Skolverket har, eller kommer att, publicera en portal på webben med information om professionsprogrammet, vilka kurser som finns och hur man går till väga för att söka dem.  

Den kommer vara meriterande genom att läraren måste ha varit yrkesverksam som legitimerad lärare i minst sex år för att kunna ansöka om meriteringsnivå 1.  

Under en övergångsperiod om fyra år (från 1 september 2025 till 1 september 2029) kommer den lärare som varit yrkesverksam under minst 12 år inom skolväsendet efter man erhållit sin lärarexamen kunna tillgodoräkna sig sin yrkesverksamhet under denna tidperiod på så vis att det kommer anses motsvara 7,5 högskolepoäng (av de totalt 15 högskolepoäng som krävs för meriteringsnivå 1). 

Uppvisad undervisningsskicklighet är meriterande i programmet och kommer krävas för att nå meriteringsnivåerna 2, 3 och 4, utöver övriga kriterier. Den ska uppvisas genom att en lärare genomgår och examineras i högskolekursen Vidareutveckling och analys av kvalitet i undervisning (Vak) om 7,5 högskolepoäng. Kursen ges av ett antal lärosäten på uppdrag av Skolverket och det kommer finnas olika varianter av kursen beroende på olika lärarkategorier.  

Sveriges Lärare hade hellre sett att undervisningsskicklighet bedömdes i kollegiala former, där exempelvis yrkesverksamma lärare och lärarutbildare är de som genomför bedömningarna. Men givet att Skolverket bedömt att en sådan lösning i nuläget skulle bli för kostsam så har förbundet tills vidare accepterat att en högskolekurs används i stället.   

Nej, den krävs för att kunna uppnå de övriga meriteringsnivåerna. 

Utöver att man behöver ha varit yrkesverksam ett visst antal år för att komma i fråga för meriteringsnivå 1 så finns i dag inget särskilt spår där en lärares beprövade erfarenhet anses meriterande. Sveriges Lärare har efterfrågat att Skolverket och lärosätena utvecklar en kvalitetssäkrad modell för att omhänderta lärares beprövade erfarenhet så att den kan anses meriterande. Förhoppningen är att ett arbete med att utveckla en sådan modell kommer i gång så snart som möjligt. 

Kursutbudet i professionsprogrammet kommer sannolikt succesivt att byggas ut, så det kan tillkomma kurser som passar nya behov, under förutsättning att kurserna ryms inom gällande regelverk.  

Ja, vissa kompetensutvecklingsinsatser inom den nationella strukturen för kompetensutveckling kommer vara möjliga att delta i för de som saknar behörighetsgivande examen. I nuläget är det oklart vilka typer av insatser det kommer vara.   

Det beror på vilka lösningar de olika lärosätena erbjuder för sina kurser.  

Sveriges Lärares uppfattning är att så många kurser som möjligt behöver erbjudas på distans så att professionsprogrammets utbud blir tillgängligt för alla lärare oavsett var i landet man är yrkesverksam.  

Det beror på vilka lösningar Skolverket och lärosätena kommer överens om för de olika kurserna. Sannolikt kommer studietakten att variera beroende på kurs och lärosäte, men kvartsfart kommer troligen att vara en vanlig studietakt. 

Det är inte alla kurser som kommer räknas, utan de som bygger vidare på en erhållen lärar- eller förskollärarexamen, vilket i sin tur handlar om den progressionstanke som finns med professionsprogrammet. Det är Skolverket som tillsammans med lärosätena som avgör vilka kurser som kan ingå. 

En forskarutbildad lärare kan tillgodoräkna sig en forskarexamen erhållen även innan den behörighetsgivande lärarexamen. Däremot behöver exempelvis en masterexamen avlagts efter man har fått en behörighetsgivande examen. Skolverket kan ge mer information om vad som gäller.  

Nej, det är akademisk fortbildning/akademiska examina samt i vissa fall deltagande i praktiknära skolforskning, i kombination med ett visst antal år i yrket, som är meriteringsgrundande.  

Sveriges Lärare vet att kollegialt lärande är en uppskattad kompetensutvecklingsform av många lärare och kan vara ett sätt att bidra till att utveckla beprövad erfarenhet. Därför vill Sveriges Lärare att en statlig modell för att omhänderta och kvalitetssäkra lärares beprövade erfarenhet utvecklas. Målet är att beprövad erfarenhet på sikt också ska kunna ligga till grund för meritering inom programmet. 

Deltagande i praktiknära skolforskning kan vara meriterande för den som ansöker om meriteringsnivå 2 genom att det kan anses motsvara 7,5 högskolepoäng av det totala antalet högskolepoäng som krävs för nivå 2. Den som har deltagit i praktiknära forskning ska alltså i stället för 45 högskolepoäng ha genomgått meriterande utbildning om 37,5 högskolepoäng varav minst 22,5 högskolepoäng på avancerad nivå. Inget formellt krav ställs på att man måste varit medförfattare till en artikel eller rapport. Däremot kan deltagande i praktiknära skolforskning inte ersätta kravet på att ha genomgått den så kallade Vak-kursen. 

Enligt skollagen så ingår inte dessa verksamhetsformer formellt i skolväsendet och omfattas därför inte av professionsprogrammet. Det kan eventuellt vara möjligt att man som lärare kan få delta i vissa kompetensutvecklingsinsatser inom programmet men inte meriteringsdelen.  

Sveriges Lärare anser, och har framfört till regeringen, att det är orimligt att legitimerade lärare i dessa verksamhetsformer inte omfattas fullt ut av programmet och vill därför se en ändring i skollagen för att möjliggöra detta.

Professionsprogrammet, i synnerhet meriteringssystemet, bygger på grundtanken att legitimerade lärare ska ges möjlighet att fördjupa sig, bredda sig eller specialisera sig inom sitt yrke och där innehållet i en lärarexamen utgör startpunkten. Det finns alltså en inbyggd progressionstanke i programmet som innebär att den som saknar behörighetsgivande examen inte kan meritera sig.  

Endast de studie- och yrkesvägledare som eventuellt också innehar en behörighetsgivande lärarexamen och är yrkesverksamma på minst halvtid som just lärare har rätt att delta i programmet. Sveriges Lärare driver dock att även studie- och yrkesvägledare behöver bättre möjligheter till kvalificerad fortbildning och kompetensutveckling, liksom till karriärutveckling. Se förbundets politik för studie- och yrkesvägledning. 

Om man arbetar på heltid som exempelvis universitetslärare kan man inte meritera sig i professionsprogrammet. Kravet är att man ska vara yrkesverksam inom skolväsendet på minst halvtid för att kunna ansöka om meritering. Om man däremot till exempel har en så kallad delad anställning (inom universitet och högskola) och arbetar minst halvtid som lärare i skolan så bör man ha rätt att meritera i professionsprogrammet

Det vet vi inte i nuläget. Regeringen har aviserat att karriärstegsreformen ska knytas ihop med professionsprogrammet och att det i framtiden ska krävas meritering för att komma i fråga för att bli förestelärare eller lektor. I förarbetena framgår också att regeringen tänker sig att den som innehar en tillsvidaretjänst som förstelärare eller lektor ska kunna behålla den om man inte byter arbetsgivare.  

Sveriges Lärare har framfört till regeringen att en utredning, där även parterna ingår, måste tillsättas för att ta fram konkreta förslag på hur karriärstegsreformen, och även lärarlönelyftet, ska kopplas till meriteringsnivåerna i professionsprogrammet. Sverige Lärare anser vidare att det är självklart att den som innehar en tillsvidaretjänst som förstelärare eller lektor och/eller innehar lärarlönelyftet som ett permanent lönepåslag inte ska kunna bli av med det så länge man inte byter arbetsgivare.   

Det vet vi inte i nuläget, även om det med all sannolikhet kommer krävas nivå 4 (forskarexamen) för att kunna bli lektor. Regeringen har aviserat att karriärstegsreformen ska knytas ihop med professionsprogrammet och att det i framtiden ska krävas meritering för att komma i fråga för att bli förestelärare eller lektor. Sveriges Lärare har framfört till regeringen att en utredning, där även parterna ingår, behöver tillsättas för att ta fram förslag på hur det ska se ut i praktiken

Det vet vi inte i nuläget. Sveriges Lärare anser att dock professionsprogrammet ger nya möjligheter att utveckla skolans organisation. Fortbildning och meritering ger lärare större utrymme för utveckling och specialisering i yrket och arbetsgivare möjlighet att omsätta detta i en utvecklad organisation. Det skulle gynna såväl verksamheterna som professionen vilket också bör leda till en utvecklad lönestruktur med större möjligheter till lönekarriär under ett långt yrkesliv som lärare.  

En erhållen statlig meritering (baserad på erfarenhet, fortbildning och yrkesskicklighet) bör mot den bakgrunden kunna premieras lönemässigt, enligt Sveriges Lärares uppfattning. Det bör ligga i arbetsgivarens intresse om man vill vara en attraktiv arbetsgivare som erbjuder goda utvecklingsmöjligheter för sina lärare. Staten skickar i och med professionsprogrammet en kraftfull signal till skolhuvudmännen om vikten av att erbjuda fortbildning och utvecklingsmöjligheter för att stärka attraktiviteten i yrket och möjligheterna att ge barn och elever god undervisning. 

En lärare bör ha möjlighet att läsa kurser på arbetstid. Av den nya skollagsregleringen kring professionsprogrammet framgår att huvudmannen ska ge legitimerade lärare möjlighet att delta i sådan kompetensutveckling inom det nationella professionsprogrammet som kan ligga till grund för meritering inom programmet. Sveriges Lärares uppfattning är att den nya skollagsregleringen bör tolkas som att arbetsgivaren behöver skapa förutsättningar sina lärare att delta i fortbildning på arbetstid, även om man lokalt kan behöva hitta lösningar kring vilken tidsomfattning som bör gälla, hur många lärare som samtidigt kan läsa kurser med mera.  

Sveriges Lärares anser vidare att de lärare som omfattas av riktmärket om 104 timmars kompetensutveckling inom reglerad arbetstid per heltidsanställd i det kommunala avtalets (HÖK) bilaga M bör ha möjlighet att nyttja den tiden för fortbildning inom professionsprogrammet. Syftet med sådan kompetensutveckling är ju enligt avtalet sådana insatser som syftar till att utveckla lärares förmåga att skapa goda förutsättningar för elevernas lärande. Deltagande i fortbildning inom professionsprogrammet behöver också, precis som all kompetensutveckling, räknas med i tjänsteplaneringen. 

I övrigt gäller studieledighetslagen. Av den framgår att arbetsgivaren inte har rätt att neka studieledighet. Däremot kan arbetsgivaren skjuta upp ledigheten i sex månader från det datum arbetstagaren sökte ledigheten. Läs mer på Sveriges Lärares webbplats.  

Det bör vara möjligt, även om grundtanken är att arbetsgivaren ska ge möjlighet att delta i fortbildning under arbetstid (så bör man tolka skollagsregleringen enligt Sveriges Lärare). Sveriges Lärare anser att studier på fritiden inte är något som en arbetsgivare slentrianmässigt kan hänvisa till i stället för att ge möjlighet att studera på arbetstid. Möjligheterna att delta på fritiden kommer sannolikt också påverkas av hur Skolverket och lärosätena reglerar deltagandet och genomförandet av kurserna. 

I första hand bör det vara läraren själv som avgör vilken fortbildning man vill genomgå ur det utbud av insatser som ryms inom programmet, särskilt för att kunna meritera sig. I regelverket framhålls att fortbildningen inom just professionsprogrammet i huvudsak är individuell. Av det följer enligt Sveriges Lärare att individens egenidentifierade behov behöver ges avgörande betydelse. Det hindrar inte att huvudmannen eller rektorn, i dialog med lärarna, kan lyfta fortbildningsbehov identifierade i exempelvis det systematiska kvalitetsarbetet på skolan och ge lärare möjlighet i kompetensutvecklingsinsatser kopplade till sådana behov. Men det får inte innebära att lärares individuella behov måste stå tillbaka enligt Sveriges Lärares uppfattning.  

Ja, arbetsgivaren kommer bland annat behöva intyga antal tjänstgöringsår inom skolväsendet som lärare efter behörighetsgivande examen. Det kan ske exempelvis genom ett intyg från rektor eller ett tjänstgöringsintyg. Skolverket avgör på vilket sätt detta ska ske och om något ytterligare behöver intygas – se Skolverkets information. 

Enligt regelverket måste du vara yrkesverksam som lärare för att kunna erbjudas och delta i fortbildning inom programmet. I hur stor omfattning är inte reglerat, för att inte utesluta lärare som har deltidstjänster på mindre än 50 procent. Däremot måste man vara yrkesverksam på minst halvtid när man ansöker om meritering.  

Man har rätt att genomgå fortbildning inom professionsprogrammet enligt samma förutsättningar som gäller för övriga lärare. Det innebär till exempel att den som arbetar fackligt på mer än 50 procent av heltidstjänst har rätt att delta i fortbildning. Däremot krävs att man arbetar på minst halvtid som lärare för att kunna ansöka om meritering. 

Det är Sveriges Lärares uppfattning av facket självklart behöver involveras, både på huvudmannanivå och på skolnivå i diskussioner kring detta. Lärares planering för, och deltagande i, fortbildning inom professionsprogrammet behöver beaktas i samband med både arbetsmiljöarbetet och vid tjänsteplanering.  

Frågan behöver lyftas och diskuteras med arbetsgivaren kopplat till verksamhetsplanering och tjänsteplanering inför varje läsår och vid behov löpande.  

Lokalföreningen bör involveras för att driva frågan. I diskussionerna kan bland annat man behöva åberopa både den nya skollagsregleringen (om fortbildningen avser meritering), studieledighetslagen och relevanta skrivningar i kollektivavtalet.  

Enligt Sveriges Lärares uppfattning kan arbetsgivaren inte ensidigt bestämma detta. Regelverket (både skollag och förordning) säger att individens behov av fortbildning måste beaktas och att kompetensutvecklingen inom programmet i huvudsak är att betrakta som individuell. Det gäller även i de fall lärare uttrycker behov av fortbildning som inte är kopplat till utfallet av det systematiska kvalitetsarbetet.

Enligt Sveriges Lärares uppfattning kan arbetsgivaren inte ensidigt bestämma detta. Regelverket säger att individens behov av fortbildning måste ges stort utrymme och att fortbildning som leder till meritering inom programmet i huvudsak är att betrakta som individuell.   

Det är inte rimligt enligt förbundets uppfattning. Skollagen säger att huvudmannen ska ge legitimerade lärare möjlighet att delta i sådan kompetensutveckling inom det nationella professionsprogrammet som kan ligga till grund för meritering inom programmet (förutom forskarutbildning). Enligt Sveriges Lärares uppfattning innebär det att huvudmannen bör ta den kostnad som deltagande i fortbildning kan innebära, även om det kanske inte är rimligt att alla lärare på en skola som vill kan genomgå fortbildning samtidigt.   

Sveriges Lärare driver att ett särskilt statsbidrag för kompetensutveckling inom professionsprogrammet måste inrättas för att ge huvudmännen öka möjligheter att låta lärare delta i fortbildning inom programmet.   

Det kan också vara så att det är, eller blir, möjligt för den enskilde läraren att söka och få beviljat omställningsstudiestöd för viss kompetensutveckling inom programmet. Det gäller under förutsättning att man kan visa att fortbildningen (och i förekommande fall meriteringen) stärker ens ställning på arbetsmarknaden. Läraren behöver inhämta ett yttrande från sin omställningsorganisation som behöver intyga det sistnämnda i samband med lärarens ansökan till CSN.  

Det finns enligt Sveriges Lärare flera goda argument att ta till, här listas några centrala: 

Gynnar både individ och skolverksamhet: Det ligger rimligen i arbetsgivarens intresse att låta lärare ta del av fortbildning eftersom den fortbildning som erbjuds i programmet ingår i ett nationellt kvalitetssäkrat fortbildningsutbud, framtaget av Skolverket och lärosätena i syfte att stärka undervisningens kvalitet. I professionsprogrammet ingår alltså inte vilka kurser som helst. Kursutbudet utgör ett smörgåsbord av bra insatser som också kan spara tid för arbetsgivarna när de ska stödja lärarna i att hitta bra fortbildning. Det bidrar sammantaget till att både lärare och huvudmän kan bli bättre rustade för kärnuppdraget.  

Attraktiv arbetsgivare: Att låta lärare få stort inflytande över sin fortbildning (och möjlighet att genomgå den) bidrar till att man blir mer attraktiv som arbetsgivare så att man både kan rekrytera och behålla utbildade lärare. Genom att säkerställa goda villkor för lärarnas deltagande tar arbetsgivarna också ansvar för utveckling av undervisningen och för läraryrkets långsiktiga attraktivitet. 

Ökad legitimitet i lönesättningen: Att låta uppnådd statlig meritering beaktas/premieras vid lönesättning kan bidra till ökad transparens och legitimitet kring på vilka grunder lön ska sättas. Det kan bidra till att minska risken för lönesättning på osakliga grunder, vilket kan gynna och underlätta för både arbetsgivare och lärare. När karriärtjänsterna och lärarlönelyftet på sikt kopplas till meriteringsnivåerna blir detta än tydligare och erbjuder dessutom en möjlighet att komma bort från det lärarmissnöje som finns på vissa håll på grund av hur karriärtjänsterna och lärarlönelyftet hanterats. 

Staten har uttryckt en tydlig ambition: Staten pekar nu med hela handen och säger att lärare behöver få större inflytande över sin fortbildning, bland annat genom skrivningarna i skollagen och förordning samt i förarbetena. Arbetsgivarna har därigenom en ny nationellt reglerad skyldighet att ge lärare möjlighet att fortbilda sig för meritering inom programmet.