Läsförmåga är grunden för bildning och demokrati

Det är ett tillfälle att påminna om något vi inom lärarkåren vet så väl: att förmågan att läsa och förstå är grunden för all annan inlärning och kunskap liksom en förutsättning för att kunna delta fullt ut i samhället. Det är, i grunden, en demokratifråga.

Demokratiperspektivet på läsning gör att jag osökt kommer att tänka på den aktuella debatten om en kulturkanon. Motiven sägs ju vara att stärka bildningen i vårt land. Tänk om detta hade inneburit att regeringen gjorde en rejäl satsning på skolan och på läsning. Idag är det snarare undantag än regel att pengar finns till kvalitativa läromedel. Nästan lika ovanligt är att det finns lärare som ges tiden att planera och följa upp sin undervisning. För att inte tala om möjligheter till halvklass eller undervisning i liten grupp. En storsatsning på detta hade varit en bildningsreform som gjort avtryck på riktigt. 

Jag vill också höja ett varningens finger för att införa styrande litteraturlistor i läroplanerna. Vi lärare måste ges ett frirum att anpassa undervisningen i relation till elevsammansättningen. Det finns inget som dödar läslusten så mycket som att tvingas läsa något mot ens vilja. Att staten skulle ålägga styrande listor för välutbildade, belästa lärare som är vana att välja litteratur till sin undervisning vore faktiskt provocerande. Jag hoppas att regeringen inser det och att den föreslagna kanonen mer kan ses som en intressant referenspunkt för oss lärare.

Jag minns när min pappa läste för mig som barn. Hans röst och de stunderna formade mig. Böcker och bibliotek har därför en särskild plats i mitt hjärta. Skolbibliotek och bibliotekarier har berikat min väg, först som elev och senare som lärare. Som lärare har jag själv fått uppleva magin när barn knäcker läskoden – när bokstäver blir ord och plötsligt öppnas en hel värld av berättelser och kunskap.

Tidiga insatser ger livslång skillnad

Det som för mig var en självklar resa in i läsandets värld är långt ifrån verklighet för många. Globalt saknar över 700 miljoner vuxna grundläggande läsförmåga, varav mer än hälften är kvinnor. Det är en global utmaning som vi lärarorganisationer fortsätter att kämpa mot tillsammans. Men också i Sverige behöver vi påminna oss om att läskunnighet aldrig kan tas för given.

För även här ser vi tydligt att förutsättningarna för att lära sig läsa skiljer sig åt. Elever med olika svårigheter eller som växer upp i språksvaga miljöer eller i socioekonomiskt utsatta områden riskerar att halka efter redan under de första skolåren. Och vi vet hur avgörande just de tidiga åren är. Barn som inte knäcker läskoden i lågstadiet får svårt att tillgodogöra sig undervisningen längre upp i skolåren. Klyftorna riskerar att bli bestående, om vi inte agerar i tid.

Därför är det avgörande att fortsätta att stärka den tidiga läsinlärningen. Det handlar om att säkra tillgången till utbildade och legitimerade lärare i varje klassrum. Det handlar om mindre undervisningsgrupper där varje elev får möjlighet att mötas utifrån sina behov. Och om resurser som faktiskt räcker – så att alla elever får det stöd och de särskilda insatser de har rätt till.

Det handlar också om något så grundläggande som tid. Tid för läsning.  Tid för att följa upp och ge återkoppling.

För att varje elev ska få en god läsförmåga – och en bra start i livet – måste politiken skapa likvärdiga förutsättningar där skolan kompenserar för elevers olika bakgrunder. Grunden måste läggas tidigt, för att alla ska få en verklig chans att lyckas.

I dag infaller även Read Hour! Ett initiativ som startade i Finland 2019 och som nu spridit sig till andra länder. Det handlar om att uppmuntra alla att läsa en timme tillsammans.  Gör det du också!

Anna Olskog
Förbundsordförande Sveriges Lärare