Lärarledd digitalisering – inte detaljstyrd osäkerhet

Debatten om skolan och digitaliseringen har länge präglats av pendelrörelser mellan teknikoptimism och teknikrädsla. Men det är inte tekniken som är problemet – det är hur beslutsfattare styr över den utan att lyssna till oss lärare. Det riskerar att skapa en undervisning som är mindre likvärdig och mindre professionellt förankrad. 

I en debattartikel i Göteborgs-Posten den 22 juni 2025, lyfter 27 forskare – däribland Christina Olin-Scheller och Pernilla Nilsson från Sveriges Lärares vetenskapliga råd – att digitaliseringen orättvist beskylls för skolans kris. De pekar på ett viktigt skifte: fokus har flyttats från hur skolan ska bidra till samhällets digitala kompetens, till en allmän försiktighet som snarare hämmar skolutvecklingen. 

Vi i Sveriges Lärare håller med. Det är inte skärmarna som är problemet – utan en ryckig styrning utan strategisk helhet.

Det är lärarna som vet 

När läroplansutredningen nu föreslår att skolan ska hantera digitala verktyg med “försiktighet” och “restriktivitet” – särskilt i de lägre årskurserna – skapas risk för otydlighet, rädsla och stora lokala skillnader. Det riskerar att drabba elevernas likvärdiga tillgång till undervisningsformer som faktiskt fungerar – när de används på rätt sätt, vid rätt tillfälle.

I vårt remissvar till läroplansutredningen är vi tydliga: vilka metoder, verktyg och teknologier som används i klassrummet är en fråga för lärarprofessionen. Det är vi lärare som avgör om det mest lämpade i ett visst sammanhang är ett analogt eller digitalt hjälpmedel. Den beprövade erfarenheten är en lika legitim kunskapskälla som vetenskapliga belägg. 

Ett kongressbeslut med riktning 

Sveriges Lärares kongress har slagit fast att digitalisering i undervisningen ska drivas av lärares professionella bedömningar – om, när och hur den stärker lärandet. Det är ett synsätt som förenar lärares ansvar, elevens rätt till kvalitet, och ett samhällsansvar för digital kompetens. 

Rapporten som visar vägen 

I vår rapport Lärarledd digitalisering beskriver lärare själva hur digitala verktyg används – och vilka villkor som krävs för att det ska ske på ett pedagogiskt meningsfullt sätt. Vi lärare är inte negativt inställda till teknik. Men vi vill ha: 

• Tid och struktur för att utveckla digital didaktik.
• Fortbildning som är verklighetsnära.
• Tydliga uppdrag från huvudmän som vilar på strategisk grund.

Idag saknas det. Skolans digitalisering är fragmenterad, beroende av eldsjälar och ofta upp till den enskilda läraren – trots att det är hela styrkedjan som måste bära.

Digitalisering med tillit 

Vi vill se en digitalisering som:

• utgår från en nationell strategi, där skolan inte glöms bort i AI-politiken
• styrs med tillit till lärares yrkesskicklighet, inte med detaljregler
• ger förutsättningar för likvärdig utveckling i alla kommuner. 

Om detta får jag möjlighet att diskutera den 25 juni på seminariet “AI i skolan – hur ska Sverige göra rätt från början?” i Almedalen. En av frågorna som ska diskuteras är: Hur vi kan använda AI på ett genomtänkt och meningsfullt sätt som stärker undervisningen, läraryrket och elevernas lärande? Grannländer som Finland och Estland har redan infört nationella strategier för AI i utbildning. Sverige saknar än så länge motsvarande förutsättningar. Det duger inte. Alla erfarenheter av digitaliseringen i skolan är inte positiva. Därför det är nu viktigt att utvecklingen sker med eftertanke. Regeringen bör tillsätta en kommission med uppdrag att ta fram en forskningsöversikt kring användningen av digitala lärverktyg och AI i undervisningen. Arbetsmiljöverket bör i sin tur få i uppdrag att närmare granska den digitala arbetsmiljön på landets förskolor och skolor.

Det är fortfarande i mötet mellan lärare och elev som skolan formas. Tekniken ska stötta det mötet – inte styra det. 

Anna Olskog 
Förbundsordförande, Sveriges Lärare