Kränkningar mot hbtqi-personer vanligast på mellan- och högstadiet

• Var tredje lärare i mellanstadiet och fyra av tio lärare i högstadiet uppger att de har hört elever skämta nedsättande om hbtqi-personer minst en gång i veckan.  
  
• Fler än var tionde lärare svarar att de minst en gång i veckan har hört en elev prata nedsättande om hbtqi-personer. Nära fyra av tio lärare i högstadiet och tre av tio lärare i mellanstadiet svarar att detta händer minst en gång i veckan. 

• Var femte lärare i mellanstadiet och var fjärde i högstadiet svarar att de minst en gång i veckan har hört elever uttrycka verbala kränkningar mot hbtqi-personer. 
  
  

  Pride Stockholm

  Hatet, hotet och skämtet – så kan skolan verka för ett inkluderande klimat

  Paneldiskussion om en normkritisk arbetsmiljö för både elever och lärare.
  Onsdag 31 jul 15:00–15:45.

• I högstadiet svarar 26 procent av lärarna att någon elev eller personal har diskriminerats utifrån sexuell läggning eller könsöverskridande identitet eller uttryck. I mellanstadiet är motsvarande andel 18 procent och i övriga skolformer är det ungefär 10 procent. 

• Majoriteten av skolorna har ett värdegrundsarbete i ganska eller mycket stor utsträckning. Dock svarar mer än var tredje lärare i högstadiet att de i ganska liten utsträckning eller inte alls har ett värdegrundsarbete.  

• Arbetsgivaren är skyldig att undersöka om personal och elever blir utsatta för diskriminering.  Endast 55 procent av lärarna i högstadiet svarar att detta har undersökts för personalen och 60 procent svarar att det har genomförts på elever under de senaste 12 månaderna.  

Sveriges Lärare kräver:  

• Nolltolerans mot diskriminering, hat, kränkningar samt hot och våld i skolan ska gälla och genomföras i praktiken. Både elever och lärare har rätt till en arbetsmiljö utan hat, kränkningar samt hot och våld. Skolans huvudmän behöver därför ge skolorna förutsättningar att kunna arbeta främjande och förebyggande.  

• Huvudmännen för skolan måste ta ett större ansvar i arbetet mot diskriminering, hat, kränkningar samt hot och våld. Huvudmannen är alltid ansvarig för arbetsmiljön i skolan. Idag tar inte huvudmännen ett tillräckligt stort ansvar. Politiker och huvudmän måste utifrån skollag, arbetsmiljölag och diskrimineringslag följa upp arbetet kring kränkningar, diskriminering och hot och våld såväl centralt som ute på skolorna och förskolorna. De måste även skyndsamt vidta åtgärder om brister upptäcks. 

• Investera i förskolan och skolan! Förskolan och skolan är viktiga samhällsinstitutioner för att ett demokratiskt samhälle att fungera. Om staten och huvudmännen vill att skolväsendet ska kunna följa skollagen och läroplanerna samt arbetsmiljölag och diskrimineringslag så måste de investera i förskolan och skolan, inte skära ner.  

• Reglera kvalitetsfaktorer som undervisningstid, tid för både planering samt för- och efterarbete, minimibemanning, lärartäthet och klass-/elevgruppsstorlekar. 
  
  När vi skär ned på lärare, övrig personal och fyller klasser och undervisningsgrupper till bredden så ökar risken att det skapar bristande studiero och minskad trygghet. Lärare måste även få tid att förbereda undervisningen för att förebygga att situationer uppstår i undervisningssituationen. 

• Alla elever ska få det stöd de behöver och få förutsättningar för att må bra i skolan. Det innebär att de elever som är i behov av särskilt stöd måste få det och garantin om tidiga stödinsatser följas.
  
  Elevhälsan måste bli likvärdig i hela landet. Huvudmännen måste ta ansvar och säkerhetsställa att det finns god tillgång till speciallärare, specialpedagoger, skolkuratorer, skolpsykologer och andra kompetenser. Det behöver finnas stödpersonal som till exempel tar hand om eleverna mellan lektionerna då många av konflikter uppstår.  

• Förskolan och skolan kan inte ensamma lösa de stora samhällsproblemen som finns. Utöver dessa krav anser Sveriges Lärare därför att extra satsningar måste göras på barn- och ungdomspsykiatrin. Barn och unga som mår psykiskt dåligt måste skyndsamt få hjälp.
  
  Det behöver också ske en bättre samverkan mellan olika viktiga instanser som BUP, socialtjänsten, polisen och skolväsendet för de barn som på olika sätt är utsatta. Det bör tydliggöras vem som har samordningsansvar, men det ska inte ligga på skolan eftersom skolväsendets fokus ska ligga på utbildning. 

Läs Vi Lärares artikel om kränkningar av hbtqi-personer i skolan