Drömstarten - om en lyckad introduktionsperiod

Uppmärksamma kollegor, en gedigen materialbank och dagliga utbyten av råd och idéer – så har Linn Öhlin fått en drömstart som lärare. Anna Persson är en av dem som guidar henne in i yrket, men som också låter henne växa på egen hand.

Svenskläraren Anna Persson brinner för att nya lärare ska behandlas bättre. Hon har jobbat tjugo år i grundskolan, varav fem här på Ekens högstadieskola i Stockholm.

Det var här hon träffade Linn Öhlin och var hennes handledare när hon gjorde sin VFU på skolan. De märkte snabbt att de samarbetade väl ihop.

– Linn förstod hur vi arbetade här på skolan, kom med egna spännande idéer, minns Anna Persson.

Inte lika bra utan introduktion

Just som Linn Öhlin tog sin examen öppnade sig en möjlighet att anställa henne på Ekens skola eftersom en svensklärare just slutat. När vi träffas har Linn Öhlin jobbat på skolan i drygt två månader.

– Det var förstås en fördel för mig att jag kände både Anna och andra på skolan när jag började. Det handlar också om den engagerade introduktion jag fått, jag hade aldrig kunnat göra det jobb jag gör i dag utan den.

Linn Öhlin berättar att hon fått stort stöd av hela sitt arbetslag. Där har hon kollegor i olika ämnen som hon kan bolla med dagligen. Men allra viktigast har ämneslaget varit.

– Det handlar ju om det mest fundamentala, min egen undervisning.

Coachningen sker spontant

Vi sitter i matsalen och pratar över en pasta med skinkstuvning. Anna Persson ser sig fortfarande som handledare till Linn Öhlin, eller som hennes ”coach”.

Hur fungerar denna coachning? Träffas de på speciella tider, på speciella platser?

– Nej, det sker spontant varje dag, berättar Anna Persson. I korridoren, över en fika eller som här på lunchrasten. Det händer också att vi ses över en bit mat eller ett glas vin efter jobbet.

Det mer formella tillfället för kunskaps- och erfarenhetsutbyte är på deras ämneskonferenser i svenska. Så vad är det Linn Öhlin känner att hon främst behöver så här i början?

– Framför allt stöttande kollegor. Det som underlättar mitt dagliga arbete är den stora mängd material som finns tillgängligt. Anna Persson och Hanna Forsberg – min andra svensklärarkollega – har sparat allt digitalt. Jag har tillgång till allt från momentplaneringar till enskilda övningar. Det är ett fantastiskt utgångsläge, säger Linn.

Anna Persson nickar instämmande.

– Att ha årshjul i ett ämne är vanligt och jättebra. Lika viktigt är vad lärarna delar med sig av. Här på skolan lägger vi svensklärare in allt material, alla lektionsupplägg, alla diskussionsfrågor, alla metoder. Så är det definitivt inte överallt, tvärtom.

Samarbete kollegor emellan viktigt

Att samarbete kollegor emellan, alltså inte bara med nyutexaminerade, har blivit en hjärtefråga för Anna Persson. Och hon drar sig inte för att lyfta det till en högre nivå.

– Det vi gör på skolor över hela landet, det är inte bara att utbilda elever, vi utbildar det framtida Sverige. Om inte vi lärare hela tiden hjälper varandra att bli bättre, så drabbar det också utbildningen av eleverna, och i slutändan hela landet.

Hon menar att det finns ett revirtänkande inom lärarkåren och att en attitydförändring måste till. 

– Man kan höra att ”du ska inte åka snålskjuts på mig”. Men självklart ska vi åka snålskjuts på varandra. Du är ensam i klassrummet hela dagarna, hur vet du att det du gör är rätt om du inte kan diskutera det med dina kollegor?

Man är bara till hälften klar som nyexaminerad

Det finns inga dagsfärska data om hur nyutexaminerade tas emot i skolorna, men en granskning från Lärarförbundet 2021 ger en tydlig bild: två av tre nya lärare uppger att de inte fått en fungerande introduktion på den nya arbetsplatsen, trots att de bett om det – och trots att de har rätt till det enligt skollagen.

Ändå brister det. Varför? Den frågan får skolans rektor Christina Lindgren svara på.

– Det varierar säkert, säger hon över en kopp kaffe medan det surras i sofforna bakom oss av lärare som sjunkit ner för en paus i det mysiga lärarrummet. När en termin sparkar i gång är det ju full rulle, mycket som ska hinnas med. Kanske tycker man att en nyutexaminerad lärare har på fötterna och kan komma i gång direkt. 

Själv vänder sig Christina Lindgren mot det synsättet.

– Man är ju inte alls klar, man är bara till hälften klar. Det är nu det tuffa börjar, det är nu man behöver ha några att bolla med. Det kan också gälla om det skulle uppstå problem i relationen till vårdnadshavare, då kan man lyfta det med kollegorna här i personalrummet.

Nyckeln till god introduktion

Beviset på att det råder en varm och trygg stämning hänger på väggen ovanför soffan: Ekens skola tillhör de sex skolor i Stockholm med bäst arbetsklimat, enligt medarbetarenkäterna 2022.

Christina Lindgren menar att en god introduktion bygger på insatser från många olika personer på skolan.

– Och vi i skolledningen, vi måste vara extra uppmärksamma när en nyutexaminerad börjar på skolan. Om det ska bli en bra start måste många stötta på lite olika vis, det räcker inte med en mentor.

Anna Perssons och Linn Öhlins kontakt är speciellt tät eftersom de lärde känna varandra under Linn Öhlins utbildning. Men hon har dessutom en formell mentor i teknikläraren Fredrik Karlsson.

– Jag har hjälpt henne med en del praktiska saker, berättar han. Hon är varmt mottagen av många andra också, så min roll har varit rätt liten.

Ute i korridoren kommer några av Linn Öhlins elever i nian. Vad tycker de om sin nya lärare?

– Vi älskar henne! säger de med en mun. Hon förstår oss, hon är så bra på att lyssna. Vi hade muntliga nationella provet i svenska i förmiddags, det gick bra för att hon är lugn och förstående.

"Jag kände mig trygg"

Det är dags för gemensam fika i matsalen med mackor och nybakad äppelkaka, en kollega ska sluta och Christina Lindgren ska snart hålla tal. Över fikabordet hinner Linn Öhlin växla några ord med Hanna Forsberg om en bok som deras elever är på väg att börja läsa,"Odysseus pojke", av Annika Thor.

– Jag har gjort en egen lärarhandledning som vi alla tre kan använda, säger Hanna Forsberg och ger ett ex till Linn Öhlin.

– Vi kommer inte hinna läsa hela boken. Vilka delar tycker du att vi ska prioritera? Linn Öhlin föreslår avsnittet om Penelope, för att diskutera hur kvinnan framställs.

– Bra idé! Då kan vi också be dem ta fram fakta om grekisk mytologi.

Linn Öhlin är tacksam att kollegan fanns i rummet.

– Jag kände mig trygg, det var skönt att ha dig där, säger hon med ett varmt leende.

Det är redan sen eftermiddag men de tre svensklärarna ska hinna med en ämneskonferens också, tillsammans med skolbibliotekarien Åsa Kullander. De har en gedigen ärendelista: en Shakespeare-vecka, en novelltävling för niorna, en debattvecka för åttorna, ett seminarium kring Stora läspriset som de vann i fjol.

Det blir också en diskussion om frågor kopplade till Jan Guillous "Ondskan". Linn Öhlin berättar vad hon planerat för sina klasser:

– Jag tänker att eleverna får skriva resonerande texter utifrån olika teman och motiv som förekommer i boken, som våld, grupptryck och idrott.

De andra välkomnar förslagen och Linn Öhlin får veta av kollegorna hur långt hennes elever förväntas skriva, så att de tre lärarna får samma underlag som sedan ska bedömas.

"Många som jag pluggade med fick inte något vidare stöd under VFU"

Linn Öhlins smidiga start i skolan beror också på hur Anna Persson tog emot henne under VFU-tiden. Men det var ingen självklarhet att det skulle bli så.

– Många som jag pluggade med fick inte något vidare stöd under VFU, de fick knappt alls samtala om sin undervisning. Men Anna satt med i klassrummet, tog anteckningar och gav mig feedback. Hon fick mig att inse hur jag undervisade och hur jag skulle kunna göra det bättre.

Så vad har Linn Öhlin själv bidragit med så här långt som ny lärare och ny kollega? Många kloka synpunkter och inspel, menar både Anna Persson och Hanna Forsberg.

– Jag lärde mig mycket av Linn redan när hon var här på VFU, säger Anna Persson. Hon och andra praktikanter kan ju introducera nya teorier och metoder från utbildningen, nya rön från den senaste pedagogiken. De ställer frågor vilket gör att handledaren får syn på sin egen undervisning utifrån. Auskultation är viktigt.

Anna Persson menar att stödet från äldre och mer erfarna lärare är något som de nyutexaminerade behöver länge, det tar tid att lära sig yrket.

– Det kan handla om så länge som de första fem åren, fast den individuella variationen är förstås stor. Men jag tycker att alla lärare borde vara mindre rädda för att släppa in varandra i klassrummen.

Krävs ett nytänk i hela Skolsverige

Oförmågan att stötta nya lärare, och över huvud taget hjälpa varandra att bli ännu bättre, kan vara en bortglömd orsak till Sveriges tapp i Pisa-mätningarna, menar Anna Persson.

– Här krävs ett nytänk i hela Skolsverige. Att stötta innebär också att lita på den nya läraren och att inte lägga sig i för mycket. Anna Persson såg redan under VFU:n hur bra Linn Öhlin var och har därför medvetet hållit sig lite i bakgrunden.

– Nu i början måste hon få fälla ut vingarna fullt ut, då vill jag inte vara inne och störa. Men skulle hon be om min närvaro, så kommer jag självfallet.

 

Text: Påhl Ruin 

Foto: Oskar Omne

Reportaget publicerades ursprungligen i en specialutgåva av Vi Lärare som är riktad till nyexaminerade lärare. Specialutgåvan heter: Vi som är nya lärare och gavs ut våren 2025.