Orimligt att Sverige är så långt ifrån jämställdhet

Saco har visat att livslönen för kvinnliga akademiker i genomsnitt är ca 16 procent lägre än för manliga. Det motsvarar 3,7 miljoner kronor efter skatt, vilket innebär att kvinnliga akademiker har 15,8 procent lägre nettolivslön än manliga akademiker.



I sammanställningen framgår det bland annat att det är vanligare att män har en ingenjörsutbildning, som ger en hög livslön, och att kvinnor har en lärarutbildning eller vårdutbildning, som ger lägre livslöner.

Vi i Sveriges Lärare måste hela tiden arbeta aktivt med att belysa lönefrågan. Det här är en fråga som vi aldrig kan ge upp. Det är viktigt att medvetandegöra hur strukturer ser ut och vad man kan göra för att det ska bli helt jämställt.

När vi tittar på våra grupper handlar det inte så mycket om att det är skillnad mellan manliga och kvinnliga förskollärare eller lärare – utan snarare om att läraryrket som kvinnodominerat har en lägre livslön än många andra jämförbara yrken, om man tittar på utbildningens längd. Det blir en jämställdhetsfråga i sig.  

Den aspekten är viktig för oss när man pratar om löneläget. Det är bland annat därför vi har tagit upp livslön i våra kollektivavtalsförhandlingar, därför att vi tyvärr inte ser att det lönar sig att utbilda sig till förskollärare eller lärare. Det är en signal som är förödande för samhället i stort och det är en central jämställdhetsfråga.

Utbildning måste löna sig och det ska inte spela någon roll om du är man eller kvinna. Man behöver titta på strukturella frågor när man gör lönekartläggningar hos en arbetsgivare och faktiskt uppmärksamma och värdera utbildning. Det här tycker vi att man är dålig på och man är heller ofta inte villig från arbetsgivarens sida att göra det. 


 
Diskriminering förekommer inom alla samhällsområden. Det visar rapporten ”Förekomst av diskriminering 2023” från Diskrimineringsombudsmannen. Arbetsmiljöundersökningar visar att uppskattningsvis 500 000 personer upplever sig diskriminerade på sin arbetsplats och cirka 300 000 personer utsätts för sexuella trakasserier på sin arbetsplats under ett år.

Allra mest utsatta för diskriminering uppger sig kvinnor i åldern 16–29 år vara, inte minst på arbetsplatsen. Nästan var fjärde kvinna i den åldern upplever sexuella trakasserier på sin arbetsplats under ett år. Undersökningar visar också att många tjejer utsätts för sexuella trakasserier i skolan. 

Det är orimligt att Sverige är så långt ifrån målet om en jämställd arbetsmarknad. Med diskriminering avses ofta attityder och kommentarer och särbehandling. Men det innebär även en strukturell lönediskriminering. Lön ska inte påverkas av kön!

Sveriges Lärare arbetar hela tiden aktivt genom förhandlingar och löneprocesser för högre löner och för att komma åt osakliga löneskillnader. Men mer måste göras.

Förskollärar- och läraryrkena har dessutom blivit allt tyngre, där man dignar under såväl dokumentationsbördan som orimliga arbetsvillkor med tilltagande anmälningar om hot och våld. Det här märks bland annat i att lärare utmärker sig med hög uppmätt så kallad sjuknärvaro.

Det kostar att vara hemma och det kostar i arbete att ta igen när man kommer tillbaka. Vi vet att någon kollega förmodligen måste försöka göra mitt jobb också när jag är borta och det påverkar även barnen och eleverna såklart, så det egna samvetet tillåter ofta inte sjukskrivning. Istället hamnar många av våra medlemmar – och framför allt kvinnor – i deltidsfällan och även denna orättvisa måste belysas.

Våra krav denna dag, likväl som alla andra dagar, handlar därför om att kvinnors livslön måste höjas och att vi måste se stora satsningar på kvinnodominerade yrken.
 
Vi behöver fortfarande se på verkligheten med de tidigare så omtalade genusglasögonen. Det är enda möjligheten för att vi ska kunna minska ojämställdheten.

Åsa Fahlén, förbundsordförande