Den ojämlika skolan sviker elever i utsatta områden

Jag besökte Järvaveckan häromdagen, en fantastisk arena för mångfald och integration. Här finns möjlighet att ta de viktiga diskussionerna kring inkludering och att bygga broar över de sociala, ekonomiska och kulturella klyftor som finns i vårt land. I det sammanhanget blir det naturligt för mig att rikta fokus mot den ojämlika skola som riskerar att befästa just dessa klyftor. Sveriges Lärares undersökning belyser klyftorna, genom att våra medlemmar uttrycker att de som arbetar i områden med socioekonomiskt svaga familjer har sämre förutsättningar att undervisa än de i socioekonomiskt starkare områden. Det är rent ut sagt oacceptabelt.  

Var sjätte lärare svarar dessutom att de har mycket dåliga förutsättningar att tillgodose alla elevers behov. Motsvarande andelar för lärare som har elever från socioekonomiskt starka hem är fyra av tio som upplever att de har dåliga förutsättningar och var tionde som uppger att de har mycket dåliga. Frustrationen och samvetsstressen detta skapar hos oss lärare är enorm. Att vilja men inte kunna hjälpa de elever med störst behov, skapar en etisk stress många av oss inte kan undvika att ta med sig hem efter arbetsdagen.  
   
Våra medlemmars svar i vår undersökning visar på ett misslyckande för såväl den svenska skolpolitiken och för hela Sverige. En likvärdig skola för alla elever ska inte bara vara en utopi utan vi måste göra vårt yttersta för att det ska bli verklighet.  

Skolan är ingen fabrik

Skolan är ingen fabrik. Barn har olika förutsättningar att klara sin skolgång. Därför har skolan ett uppdrag och ansvar att kompensera så att elever med sämre förutsättningar kan nå målen för utbildningen. Men vi ser tyvärr i våra undersökningar att skolan har svårt att klara av sitt kompensatoriska uppdrag.  
  
Nästan nio av tio lärare som har elever från socioekonomiskt svaga hem svarar att det i mycket hög eller ganska hög utsträckning finns skillnader mellan elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. För lärare med elever från socioekonomiskt starka hem är det sju av tio som svarar detta.   
  
Fyra av tio lärare som har elever från socioekonomiskt svaga hem anser att det är ett mycket stort problem att det finns stora skillnader mellan elevernas olika förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.  Motsvarande andelar för lärare som har elever från socioekonomiskt starka hem är två av tio.

Verkligheten ser ut så att elever från socioekonomiskt svaga hem riskerar att i högre grad inte få det stöd och den undervisning de har rätt till eftersom lärarna i dessa skolor inte får de förutsättningar de behöver. Så kan det inte få fortsätta. Det här är delvis ett resultat av en för dålig segregation i samhället, som gör att många med utländsk bakgrund bor i samma områden. Men det är en kombination av många försvårande omständigheter.   

Grundproblemet är ett systemfel i hur skolor finansieras som gör att skolor i utsatta områden där de boende har svag socioekonomisk bakgrund har dåliga förutsättningar. Därför kräver Sveriges Lärare att:  

• Skolvalet görs om i grunden, för att kunna minska segregationen, så att elever från alla socioekonomiska bakgrunder har samma möjlighet att göra aktiva och välinformerade skolval.  
• Staten tar ansvaret för skolornas finansiering så att man kan rikta resurserna dit de bäst behövs.  
• Skolpengen avskaffas i den form vi har i dag, så att den inte längre följer den individuella eleven. När elever med starkare hemförhållanden exempelvis väljer bort vissa skolor så tar de med sig skolpengen men kostnaderna att driva skolan försvinner inte och därmed får skolan sämre resurser.

Skolor i utsatta områden med stora utmaningar måste kunna locka med kompetensutveckling, bra lön och rätt förutsättningar så att erfarna, skickliga lärare söker sig dit. Men det räcker aldrig att bara lägga mer pengar på de utsatta skolorna eller locka med mer lön. Det krävs ett helhetsgrepp där man rekryterar lärarlag med olika kompetenser, säkrar upp elevhälsan och har goda kontakter med BUP, polis och föreningsliv. Att jobba under sämre förutsättningar, enbart på grund av i vilket område som skolan är belägen, ska inte accepteras. Med sämre förutsättningar kommer ökad arbetsbelastning och ökad stress. Det måste vara möjligt för oss lärare att orka stanna och kämpa för de som verkligen behöver det som mest.  

Skolsegregation påverkar hela samhället

Skolsegregationen skapar inte bara ojämna förutsättningar för elever, utan påverkar också deras sociala utveckling och möjligheter att möta personer från olika bakgrunder.  

Många elever klarar inte av att avsluta sin skolgång eller uppnå sina mål. En betydande andel av eleverna, ofta runt en tredjedel lyckas inte fullfölja sin utbildning och avsluta gymnasiet. För att motverka detta krävs generella satsningar på skolan i form av ökade möjligheter till undervisning i halvklass/mindre grupper och att de elever som har behov av särskilt stöd ska få det.  

Men framför allt vi lärare få ägna sig åt sitt kärnuppdrag. Det är därför som vi fortsätter kräva att undervisningstid, tid för både planering samt för- och efterarbete, minimibemanning, lärartäthet och klass- /elevgruppsstorlekar måste regleras.  

Konsekvenserna av att misslyckas i skolan kan få katastrofala följder. Med det kommer en ökad risk för utanförskap, arbetslöshet och sociala problem i framtiden. En bild som står i stark kontrast till de glada studenter i vitt som vi sett jubla på flak och utspring de senaste dagarna. Vi vill inget hellre än att våra elever ska lyckas. Det börjar redan i förskolan, vår strävan att de en dag ska få kliva ut i sin egen framtid, stolta och glada, med studentmössan på huvudet och ett godkänt slutbetyg i handen. Det är drömmen – både deras och vår. 

Men den drömmen kräver mer än engagemang i klassrummen. Den kräver att vi får rätt förutsättningar. Idag kämpar många lärare i motvind, särskilt där behoven är som störst. Vi ser elever med enorm potential men saknar ofta verktygen för att ge dem det stöd de förtjänar. 

Varje dag gör vi allt vi kan. Vi stöttar, vägleder och inspirerar. Men det räcker inte att vi vill – politikerna måste också vilja. Det är dags för krafttag och långsiktiga satsningar. För jämlika villkor, oavsett postnummer. 

Vi lärare står redo. Men vi behöver en skolpolitik som tror lika mycket på våra elever som vi gör. Ingen elev ska lämnas utan chans att springa ut i framtiden med huvudet högt.

Anna Olskog 
Förbundsordförande, Sveriges Lärare