Sluta nedmontera folkbildningen!

"Folkbildningen har flera syften och skapar nya chanser i livet för många”. Det läser jag ordagrant på regeringen.se som också listar fyra syften till varför staten stöder folkbildningen. Det verkar mest vara fluff. Sanningen är att folkhögskolorna nu drabbas av kraftiga nedskärningar när regeringen drar ned på anslagen i budgeten samt tar bort pengarna till extraplatser. Mattan rycks nu undan för många människor i vårt samhälle.

Folkbildningen är en tradition vi ska vara stolta över i Sverige. De som väljer folkhögskola är många gånger de som verkligen behöver en andra chans i livet. När dessa möjligheter begränsas drabbas hela samhället. Nu går 3000 utbildningsplatser förlorade.

I ett läge där Sverige är på väg in i en tuff ekonomisk kris med stor risk för arbetslöshet behövs givetvis utbildningsplatser för att människor ska kunna ställa om och stärka sin ställning på arbetsmarknaden. Nedskärningarna skickar därför en märklig signal om att regeringen inte prioriterar att motverka arbetslöshet och utsatthet. Folkhögskolan har alltid spelat stor roll i svåra tider när människor behöver ställa om. Det finns ingen utbildningsform som kan agera så snabbt och flexibelt när det kommer till att möta samhälleliga behov som folkhögskolan. En överväldigade majoritet av eleverna upplever i efterhand att studierna stärkt deras ställning på arbetsmarknaden (83%) och förberett dem för vidare studier (92%).

Utbildningsminister Mats Persson blandar antingen medvetet eller omedvetet bort korten när han i SVT Kultur (8/2 2023) talar om fusk bland folkhögskolorna i samma veva som de gällande neddragningarna. De minskade anslagen har inte med skärpta krav på återrapportering att göra; det beslutades redan i samband med budgeten i höstas. Och beslutet om att inte förlänga pandemistödet kom därmed före riksrevisionens rapport.

Riksföreningen Sveriges Lärare Folkhögskola har sedan i höstas haft fullt upp med att möta medlemmars frustration, när folkhögskolorna tvingas skala ner verksamheten för att få ihop ekonomin. Varje dag kommer samtal och mejl om försämrade arbetsvillkor, större deltagargrupper och förlorade arbetstillfällen. När vi nu närmar oss deltagargrupper liknande gymnasiet och KomVux kommer vi längre ifrån det som är folkhögskolans framgångsfaktorer; mötet och samtalspedagogiken. Skalar vi därtill bort de hittills upp till 200 lärartjänster som varslats i folkhögskolesverige, talar vi om tusentals förlorade möjligheter för människor i utanförskap att med folkhögskolans metoder hitta en väg in i samhället. Vart ska de ta vägen nu?

Så hur blir det nu med att ”skapa nya chanser i livet för många".